Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hed henne skänka mig blott en minut Vid dagens början
eller vid dess slut. Min vän, du kan ej denna tjenst
mig vägra!»
«Jag räds, till lands och sjös sig redan lägra Kring
hela berget folk,» var hennes svar; «Du blir bemärkt
hvad smygväg än du ta’r.»
«Jag är af ingen känd på dessa ställen,)) Invände
Svante. «ilör, i sena qvällen Far jag pä båt till
llöda gafvelns strand, Der man i hålan blott kan taga
land. Men derifrån, hvad många ej försöka, Mari
kan åt berget, ända till dess topp, I mörka gångar,
som sig vågvis kröka Emellan spruckna klippor, klänga
opp: Man kommer fram, der Ömmas källa springer. Dit
sänd ett tecken, skrifvet af ditt finger, Som säger,
hvar och när hon, jemte dig, Beser på Omberg dess
märkvärdigheter,
lo O 3
Bland dem Apostelboken, som den heter, Ty från en rot
tolf stammar höja sig. Der en minut åt mig hon kunde
spara: Det är ett tempel, ej en kärlekslund Lik den
oss gaf så mången himmelsk stund. Dock äfven den ett
tempel kunnat vara: Så var vårt hjerta i sin oskuld
rent, Så utan fläck det band som oss förent. Ej
på ett altar buros mera rena Två offerdufvor än
vi begge tvä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
