Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
«Gud! om han oss liördc! Det var väl han,, som sig
i busken rörde, Som för en ödla eller orm jag tog.»
«0ch i den tanken du dig ej bedrog. Jag tror spioner,
såsom korpar, veta Af en instinkt hvar något är att
få. Den olycksfågeln! hvad han än må leta. Ej något
godt hans möteri åt oss spå!»
Af deras tal, ehur’ han kring dem smugit, Han endast
trådar fått och dem med knut. Det ordet blott af
Sturen, som förflugit Kom af hans mun, att mana kungen
ut, Han riktigt hört. Förtjust att snart få detta
Kring hela orten med triumf berätta, Han redan satt
till häst, då långt ifrån Af 11 o o s, som kom, han
hörde vagnens dån. Oviss hur denne honom må bemöta,
(Sist tycktes han ifrån sig honom stöta) For Miehel
af, som gäst ej kommen hit, Elott för att spana med
en spårhunds nit. Dock som det troddes att till Wasas
krona Den stolte Roos en hemlig afund bar, Då han
vid hofvet aldrig synlig var: Så hoppas Michel honom
nu försona, Då med den nyhet, som han nyss förnam,
Han till hans vagn på vägen rider fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
