Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
(dlärinne allt en ståtlig uppsyn bär,
Fast utanföre det förfallet är.
Det är en sinnebild af Petri kyrka:
Ej blott i II o m hon står med inre styrka,
Men reser sig igen hos oss också.»
I Axels öra Michel hviskar så,
I det vid dörr’n ett Ögonblick de stanna
Att helga sig med kors och med deri tår,
Som fingrets spets ur vigvattskålen får;
Men Axel svarar blott med rynkad panna.
Nu vid eri sång, liksom från himlen hörd, Till salig
andakt mot sin vilja rörd, Utlät sig Märtha: «Vi stå
här i fara Att bli katliolska. Sådant englachor,
Som säger mig, att Herren sjelf här bor, Att här
en port till himlen måste vara, Jag aldrig hört i
luthersk kyrka än.»
«Men Luther är en stor musikens vän,» Sophia svarar,
«och så många gånger Jag sett dig tåras vid hans sköna
sånger. När min prinsessas fromhet ej förmått Motväga
tron, som vi ur skriften fått: Omvända icke oss,
vill jag förmoda, De italienska qvädarnc hos Roos,
Som af det svenska ölet, de till goda I aftons
hållit, tvekas än ha os.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
