Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
«Du stygga flicka, du! Det är ju bara En fiskare,
som sköter sina nät.»
Så eftcrblifna, nu med snabba tjat De skynda sig
att Magdalena hinna. Till klostrets port hon redan
buren är. Och vid ett häftigt slag af hammarn der,
Deri öppnas litet, och dess väktarinna Sitt hvita
hufvud varsamt sticker fram. Lik gamla tackan,
som, då får och larn I vrån sig gömma, står vid
dörr’n och möter. Och, utan horn, likväl med pannan
stöter. Dock träter hon ej mer, som i de da’r, Då
lik en fästningskommendant hon var, Och smällde porten
till för slika gastar, Som de der nu, i det de andra
två Prinsessan bära fram, vid porten stå, Storväxta,
barska. Häpen in hon hastar Och larm i klostret
gör. Emellertid Bärs båren in. Hvad glädjerop
dervid! Brigittas helga stol man igenkänner.
«Men hvem har vågat sätta sig deri? O helgerån! O
tidens kätteri!» Abdissan skriker och lik ugglan
spänner Gulbruna ögon, vridna rundtomkring: Förstummad
står de skrämda nunnors ring. Men hennes vrede flyr,
då i den komna Tion ser sin dyra och förnäma vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
