Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
I tabernaklet öfver nådastolen. Vid sången: Veni,,
s an et e Spiritus, De höge fäder trädde in i templet;
Hvarpå en doktor med ett namn på us Höll tal om Carin,
hur hon följt exemplet Af modrens helga dygd i vaggan
re’n, Och, fast förmäld, var som en jungfru ren. Nu
trädde hennes bild, som om den stigit Prån himlen
ned, i choret fram så skön; Och se’n med korsning,
rökelse och bön De fem högvördigheter den invigit,
Vi nunnor stämde upp en hyllningssång; Och hela Guds
församling på en gång Sig böjde, knä vid knä, som i
en kedja, För att det nya helgonet tillbedja. Derefter
skedde ett högtidligt tåg-Till grafven, der det
dyra stoftet låg, Och sedan frånlyft var den skrifna
stenen Och kopparkistan öppnad, togos benen Af
erkebiskopen med vördnad ut, Och lyftes i hans hand,
af alla sedda. Se’n han välsignat dem, och kysst
till slut, Han lade dem i kärl, dertill beredda, En
del af brutet silfver, och en del Af klar kristall,
som bröts ur berget hel. Hvarpå han slöt dem i det
guldbeslagna, Med purpurfärgadt sammet öfverdragna,
Oss alla välbekanta skrin, som nu Blott här i tysthet
vi tillbe ännu. Då var en annan tid: den segersälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
