Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Landsfadren sjelf ett hörn af skrinet höll, När
det blef buret på sitt helga ställe Vid högaltaret.
Der på knä han föll, Och gaf ej endast alla dem i
kyrkan, Men hela Sverges folk en föresyn Af Carins
med Brigittas lika dyrkan, Som begge sitta lika högt
i skyn.»
«Jag ber om tillgift, vördig fru abdissa!» Föll
Gertrud in, som all sin tid förtröt Att henne Anna
från den titeln slöt, Om hvilken allting henne tyckts
förvissa, «Ehur’ S:t Carin hjelpt er, som ni tror,
Att bli vårt hufvud, har dock hennes mor En högre
rang: hon är ca-no-ni-serad, Men Carin blef blott
be-a-ti-ficerad. Brigitta tillbes äfven utomlands I
många kloster, nämnda efter henne; Och då ej detta
utom henne fanns, Bör hon väl här» -
((Jag och vi andra känne,» Skrek Anna, «allt det
der så väl som du; Och kanske är jag med dem båda
tu I tysthet mer bekant. Ej blott Cathrina,
Men äfven modren, mången helig natt Med sitt besök
har mig bevärdigat. Af lika glans jag sett dem båda
skina. Men såsom Carin aldrig glömma kan Hvad hon
sin mor är skyldig, kan ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
