Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Jag glömma, eller bland oss någon ann’,
Den höga modrens rätt, som henne ställer
Näst himlajungfrun i vår helgedom,
Om ock derom ej kommit bref från Rom.
Jag ville endast S tu ren s fromhet ställa
Mot Wasas slemhet, som ej låter mer
Brigittas höghet, än Cathrina s, gälla,
Maria sjelf han ville störta ner
Ifrån sin himlathron, om han det kunde.
Men pris ske Roos, som frälste hennes bild!
Den är oss nära, fast från klostret skild!»
((Och pris ske henne sjelf, som mig förunde, Förrän
jag dör, ännu en gång sin tröst.» Prinsessan talte
så med tynad röst.
((Spring, Clara, du! och bryt S:t Britas blomma,
Tag löken med!» så abbedissan böd;
«Den verkar underbart hos alla fromma,
Mot allt hvad ondt är, utom synd och död.
Se äfven åt, om något af de rara,
Godkristna päron ej tör moget vara.
Vi ha ett annat päronträd också,
Men, store Gud! fast det bär frukt, hvars like
Jag tror ej finns i hela Svea rike,
Jag svettas när jag tänker blott derpå.»
Med undran se de fremmande på henne. Men nu kom löken,
och abdissan gned Med den prinsessans både bröst
och änne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
