Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Hon gick åt altaret. Men ve! hon fann
Der stå i kunglig skrud den lede anden,
Med Wasas drag. Hon ryste och försvann,
Och al]a helgonen med henne följde.
Ett plötsligt mörker hela templet höljde;
Och nu i trägåln stod jag vid det träd,
Hvarom jag nämnt, och tyckte mig en späd
Och ömklig klagan ur dess inre höra,
Hvarpå en röst från höjden slog mitt öra
Med dessa ord: «I Bethlehem de små
Menlösa offren trycktes, när de dödde,
Emot en moders hulda bröst ändå;
Men dessa - ve! de mödrar, som dem födde!»
De orden följdes af en blixt, med dån
Likt domsbasunens; och en kungason
Steg vredgad fram och lät i trädet skälla
En yxas hugg, hvarpå jag såg det falla.
O Gud, hvad upptäckt! I dess murkna stam
En håla var, ur hvilkens mörka gömma
Nu kom - hvad skräck! hvad blygd! - i dagen fram.
Om sanning är deri, må Herren dömma!»
Hon teg och drog en suck. ((Hvad fanns der då?»
Prinsessan frågar, och de andra två
Med hemska blickar sina öron spänna,
Och af sin väntan re’n en rysning känna.
Ett anskri ge de vid abdissans svar,
Som lik en dolk dem genom hjertat far:
((Man fann der ben af barn, som, brottsligt födda,
An mera brottsligt kastats dit förblödda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
