Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Och sökto opp en skäppa full med bär,
Och bar den fram och neg: «Var god och smaka.
De största ligga öfverst. Alltid plär
Man göra så till heders, nådig herre!
Men sedan duga nog också de smärre!»
«Tack!» sade Svante och på munnen drog, I det hans
hand en nypa hallon tog.
«Ni säkert vilse gått och tycks må illa,» Deri svarte
sade. «Gå du, Karin lilla! Och visa herrn hvar
han kan hvila få. Jag måste här i natt vid milan
stå. Guds frid med er!»
Dervid sin hand tillbaka, Ty den var full af sot, han
höflig! drog: Den Svante dock, för att den hjertligt
skaka, Emellan begge sina händer tog. Hvarpå till
Karin vänd, han följde henne; Sorn sprang förut,
ett steg, om icke två. Den lilla var ej blyg och
talte så:
«Vi ha ett främmandrum, vi ha väl tvenne, Och våra
bästa kläder hänga der. Der får ni se, hvad jag
till helgdags bär. Rätt treflig är också vår egen
stuga; Och den blef skurad, vet ni, just i går. Men
helgdagskammarn alltid pyntad står. Dit nosar
ingen, knappt en näsvis fluga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
