Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Dock vädras der och dammas alla dar. Mor öfverallt
ined tjäder vingen far; Och spindeln törs ej bjuda
till i knuten, Mer än i fönstret. Om hon bara ser
En tråd så fin från taket hänga ner, Hon stiger på en
stol och stryker ut’en. Hofslagarns hustru talar på
min mor. Att hon vill vara herrskap slik och stor. Men
prosten säger: «Ni är just en Sara. När helst jag
kommer, bittid eller sent, Är här, som i ett bönehus,
så rent. Ja, som vårt hjerta, bör vår boning vara.»
Om gossarne ej skynda sig, hvar gång De komma hem,
att tvätta af sig sotet, Så hotar hon med äinbaret,
och hotet Ar intet falskt. Sist öfver Lars, så lång
Han stod der, slog hon hela äinbarskuren. Han är rätt
snygg för öfrigt, och blir man Ät syster I n gr i.
Kära i hvarann De voro ren som barn.»
Härvid af Sturen En ängslig suck bröt hennes tungas
fart.
«Hvad ni är blek! men vi ä’ framme snart. Det är i
bröstet, kan jag se, det värker. Ack! ni skall låta
gnida er af mor, Så blir det bättre. Eljest, som
jag tror, Behöfver ni blott litet mat, soin stärker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
