Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock vid det ämne, hvarpå snart föll talet, Hans
uppsyn röjde än det gömda qvalet.
«Gud och vår konung vare dagligt pris l» Brast gubben
ut, «vi kunna vid vår spis, Hvar en med sin käregna,
sitta lugna, Och med Guds gåfvor oss och barnen
hugna. Ej dansken mer tar brödet från vårt bord,
Ej man från hustru, son från mor han rycker Till
strid mot egna, till ett brodermord; Och ingen inhemsk
herre oss förtrycker.»
«Ja,» svarte gumman, «prisad vare Gud För sådan
kung och sådan kunglig brud! Och att vi här få se
dem beggedera! Nu annan önskan hyser jag ej mera,
An att de må välsignas med en ätt, Som blir dem
lik och skaffar frid och rätt Ät våra barnbarn.
Herre Gud! min fänta Skall också snart stå brud,
den unga der! Nå, nå! till julen måste du dock vänta,
Min kära Lars, så trägen du ock är. Yar herrn i
morse ute med de andra Och såg det höga par, hur för
hvarandra De äro skapta, just som dessa två?»
«Nej,» svarte Sturen brydd.
«Nä, herre, då,» Skrek Lars och trädde fram.
«skall jag er säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
