Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Vår gamla tupp skall soppa bli åt er. Se’n låter han
väl bli att gala mer!»
Fem pelare af rök sig redan höjde
Och gårdens grannskap bakom skogen röjde.
Fem bröder delte den vid fadrens död,
Och i en femkant hvar sin boning ställde.
Allt ägdes lika, med ett samfälclt välde;
Allt röjde välstånd och välkommen böd.
Det var ett bondfolk af det äkta, rena.
Som med en svensk allmoge man bör mena,
Som Wasa mente, då till strids han drog
För Sverges frälsning och till valspråk tog:
«Gud och Allmogen.» Alla husen lika
I höjd och vidd ocli snörrätt timrad vägg,
Hvart med sitt loft, sin qvist, sin rönn och hägg,
Och nu till högtids pryddt med välluktsrika,
Nyss brutna löf på dörr’n; ty äfven de,
Som ej till Hjessan fara för att se,
Dock hemma fägna sig att endast tänka
Den glädje Gustaf åt sitt folk vill skänka.
Och skulle han, lik Zevs, besöka dera,
Han lika fägnad i dem alla fem
Af en Philemon och en Baucis funne.
Ett sådant par nu Svante tog emot,
Och menskohatarn sjelf sitt hjertas bot
I detta hus, om någonstädes, vunne.
Sknll då en Sture af de godas fröjd
Midt i sin sorg ej känna sig förnöjd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
