Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begär han än ett offer?» sade Sturen. «Vill lian
mig binda med förgyllda band?»
«Vid en, som allt, hvad skönast af naturen Och lyckan
ges, er bjuder med sin hand!» Föll Thorsson in; men
sänkt i djupa tankar Han hörde icke honom, icke Thord,
Som kom ur stugan nu med dessa ord:
«Stig in och håll till godo hvad som vankar! Clas! säg
på tyska du, och hjelp din far!»
((Han kan ock svenska, han det kunde redan, Förr’n
han till Sverge kom,» var sonens svar. ((Men han har
fått ett stort bekymmer sedan.»
((Hör, herre, till bekymmer och besvär
Vi föddes alla!» så, i det han lade
Sin hand på Svantes skuldra, gubben sade.
((Men allting har sin tid. Min regel är:
När jag till sängs skall gå, till bords mig sätta,
Bekymren alla jag ifrån mig slår;
Och det har gjort för mig min ålders år,
Gud vare pris! så inånga och så lätta.
Kom, fisken kallnar! Den tog son min här,
Som eljest fiskare af menskor är! -
Gud late honom rätt det kunna vara!
Han fångat till och med sin gamla far,
Ehur’ på linan litet än jag drar.
Jag tror i enfald, jag. Men han skall svara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
