Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Få domedagen, om det nya sätt
Att själar taga, icke vore rätt. -
Clas, med ett ord, tog nyss i sjön en gädda.
Och jag en tjäder sköt. Än någon gång
Jag träffar Jösse sjelf i bästa språng.
Se’n tör ock mor ha litet bär och grädda!»
De gingo in, och med en vigtig min Han läste upp
ett välförvaradt skrin. «Här,» sade han, «är af det
nya, rara, Som elden skarpa, fastän vattenklara,
Förunderliga vin, som mången här Har aldrig sett,
och vet ej hvad det är!»
^Bevare Gud! hur af den ädla säden Man gör, med
trollkonst, sådan farlig saft! Den nyttjas ju till
krut och har dess kraft. Fins icke öl och mjöd?
Också af träden Har man tillräckligt både äpplemust
Och kirsedrank att dricka, sig till lust.» De orden
T ho res goda gumma fällde, Och tumlarn fram emot
sin vilja ställde.
((Jag räds, det är dens påfund, som gör gift
Jemväl af säden i den helga skrift.
I hvarje perla, fast de äro ljusa,
Jag tror mig se en mörksens ande susa.
Dess rätta namn, ehur’ det titel bär
Af aqua vitre, afgrundsvatten är.»
Så talte Thorsson, som han skulle kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
