Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
«Främst till sitt hjerta borde visst lians mor» -
Var Gustafs svar - «sin frälsta son få trycka,
Men om han här förbi ånyo for.
Det måste jag som kung, som far, förtyeka.
Dock, utan tvifvel det ett misstag- är;
Jag känner på mig, att han snart är Lär.»
STEN.
Jag sändt ett bud att derom visshet vinna: Må det ej
bringa er ny harm och sorg! Jag fick en vink, att han
på Susenborg I råd med lloos och Jöns skall sig
befinna. Min konung vet, att desse hedersman Inbilla
sig att kunna allt det gamla I stat och kyrka lyfta
upp igen, Ehur’ de sett det, murket, sönderramhL
GUSTAF.
Hvad de må tänka eller drömma der, Ej angår mig, så
snart de intet göra, Som rikets ordning eller lugn
kan störa. Om deras språk ock mindre skickligt är,
Jag det ej aktar, då för sig allena De brösta sig,
som riddersman den ena, Och som prelat den andra, åt
en re’n Förlorad höghets tomma eftersken. Hvad Svante
rör, det mig ej blott iörtröte, Men smärtade för
hans skull, som för min, Om han, med mig undvikande
ett möte, Sökt deras sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
