Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
STEN.
Jag har lagt mig vinn Att derom spana: oj att
Svante fälla, Som varnad blott och frälst jag ville
se; Men att min kung en säker kunskap ge Om Dackens
upprorsband, som hotar ställa På sjelfva Omberg sina
fanor snart. En sådan brand har en förskräcklig fart.
GUSTAF.
Var lugn, min vän! jag släckt så många andra. Du
känner folkets tro om landets far: När han kring
elden en gång ridit har, Deri stannar straxt.
Dock vill jag icke klandra. Tvertom, jag prisar din
försigtighet. Till hälften frälst är den som faran
vet.
STEN.
De sammansvunies kedja sig förlänger Hvar dag, min
konung, mer än ni det tror. Hon ined det påfven,
som ännu bor Bland oss förställdt, i löndom
sammanhänger. Men hvad jag fruktar mest, är S t ur
en s namn: Det går i riket som en fredlös hamn, Och
oro gör, som ännu större sedan, Då han i dagen träder
fram, skall bli, Derföre släppte honom Dacken fri. Det
kan man märka i de trakter redan, Der han sig smygt,
på ropet derifrån Om Sten den ädles honom lika son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
