Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Tills vid inpackningen min hand det kände. Då tog jag
upp det och i hast besåg. Och tänkte: honörn bör det
dock tillhöra, Då det hans namn så väl som vapen bär.
BRAHE.
Kan du för kungen sjelf det intyg göra, Att det ännu
för Svante okändt är?
JOHAN.
Det kan jag visst, ty klädningen har legat, Allt se’n
den kom, i mitt förvar; och nu, Att den är med, han
känner ej ännu: Hvarför jag äfven om sigillet tegat.
BRAHE.
Till kungen följ mig straxt och, vid ditt lif! På
samma frågor samma svar mig gif.
Sten mellertid i kungens förmak stannat. I brefvet,
tänkte han, är väl ej annat An tomma ord. Jag ville
dock det se, Förrän jag går att det åt kungen
ge. Förgäfves tittar han deri, och vänder Väl tie
gånger det i sina händer. I det han hålls dermed och
har till slut Mot fönstret lyft det, träder kungen
ut; Och i detsamma kommer Brahe äfven Och för med
sig den arme Jan vid Hafven, Som darrar utaf skräck
att frågor få Af konung Gustaf, dem att svara pä,
Han är förbuden. Hellre hvilken våda Som helst
beslöte lian till mötes <>’ä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
