Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
An att sin goda husbonde förråda. Men Brahe hjelp te
honom ur sin nöd! Ty se’n i kungens namn han sport
allenast Om det han nyss bekännt, han honom böd För
kungen buga sig och fara genast. Med släppta fågelns
fröjd han satte af, Och upp åt T höres hydda sig
begaf.
Sten mcllertid åt kungen brefvet gifvit Och spejade
hans blick från rad till rad.
«Allt är förklaradt!» sade Gustaf glad. «Han
ämnat hit, men sjuk på vägen blifvit, Och till en
vän i nejden sig begett. Läs, Brahe, och du Sten,
och glädjens båda, Att i hvart ord hans rena hjerta
skåda.»
Torrt sade Sten, se’n han i brefvet sett: «Han
nämner icke den, som har den ära Att hysa sådan gäst.
Ej heller står I brefvet ställe, mer än dag och år.»
.
«Utaf en sjuk kan man väl ej begära
En sådan noggrannhet,» var kungens svar.
«Det syns på stilen att han feber har.
Gud vare lof! jag har min Svante åter.
Hvad i hans namn sprids ut af Dackpartit
Bevisar intet. Sten! ditt varma nit
Jag tackar, och dess misstag dig förlåter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
