Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE SÅNGEN.
O
m ni en resa upp till Omberg gör, Dess röda gafvel
ni besöka bör; Dock ej från ofvan, der inan i det
djupa Lodrätta fallet ser en ättestupa: Lätt från
dess brädd, med klippan der man står, Man far den väg,
som ingen återgår. Men gamle jägarn Skott, som tårögd
klagar, Att Omberg ej är mera hvad han mins, Att det
var än uti hans unga dagar, Då jagt der hölls af både
kung och prins, Skall i sin båt till gafvelns fot er
föra. Då får ni af hans mun om Ömma höra, Hur i sin
grotta, på en bädd af tång, Hon hade Necken haft till
gäst en gång; Men när dem skogens vilda gastar störde
Med skratt, som gaf i hela nejden dån, Sprang gästen
upp ined harm, och derifrån I sjön med sig en hälft
af berget förde. Den andra hälften står der, öfver er
Tillreds att falla, då ni uppåt ser, På en gång qvald
och tjust, att i det stora Af en titanisk fornverld
er förlora. Men grottan, dit man in med båten far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
