Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Ar icke mera hvad hon fordom var: Ett trollpalats
med salar, höga, vida, Der bergkristaller täflade
att sprida En glans, lik skummets i ett vattenfall,
Då månen spelar på det hvita svall. Ej vid dess
ingång växer mer det gröna. Som hängde der i rankor
sällsamt sköna, Med löf af egen både form och
färg. Jag menar murgrön, som på detta berg, Ibland
dess sällsamheter fordom funnet, Ar med dess hjortar
längese’n försvunnet. En liten försal blott, der Ömma
än, Som folket tror, har möten med sin vän, Man når
nu mera. Klippor, sand och mylla Den fordna gången
genom berget fylla. I Svantes tid ännu den Öppen var,
Som, läsarn mins, han sjelf berättat har.
Nu lyckligt ditländ, sände han sin julle Straxt bort
med Jan, som honom möta skulle, Så fort han hunne,
vid det träd, som står Der man ur hålan upp på berget
går. På sjön blir gossen varse rof värj akten, Och
derifrån med väpnadt folk en båt, Hvars riktning
hotar med ett kors hans stråt. En vägg är stranden:
ej i hela trakten Finns någon annan hamn än Ömmas
port, Förrän vid Thor e s tjell, dit huru fort,
Med sparfvens fart att undan höken hinna, Den lilla,
lätta farkosten han ror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
