Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30G
Såsom sjön mitt hjerta hiifves,
Tills jag dör. Se, hvar äro molnen nu? Stormen
skilde åt de tu.
Hvad andra lida, af det hjerta kännes, Som sjelf
har lidit. Svante, med en tår, Sitt eget öde
speglade i hennes, Och in i berget vände sina spår.
Den ljusa mellanstund, som Hanna kände, Försvunnen
var, då till sin grottas port Hon nalkas såg den
båt, vi redan sport, Som mötte Jan. l den till
henne lände Fem axelbreda, väderbitna män, Som buro
skjutgevär oeh andra vapen. Lätt hos dem alla kände
man igen Den gamla svenska vikings-egenskapen,
Doek blandad med en nyare, nog lik Den tapperhet,
hvars lön är rep och spik. Med trotsigt prat de in i
grottan stego, Men häpnade vid Ömmas syn, och tego.
«För tusan!» ropte en af dem till slut,
«På folkets skrock jag icke trott förut,
Mer än på presternas. Af något annat
Har jag ej vetat, som en ande är,
An vind och storm. Det vore väl förbannadt,
Om oss en. käring skulle skrämma här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
