Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Om jag än ville hänga mig pä dem: Dock dertill
ingen lust jag’ känner än.»
Då Svante detta sig till minnes förde, Han slöt att
qvinnan här densamma var. Hon mellertid, då vågen,
som sig rörde, I hennes famn den väntade ej bar,
På andra tankar kom och andra sånger Begynte sjunga.
En, som alla gånger, Då hon ej Ömma var, ej Neckens
brud, Och kände blott sin sorg, i klagoljud Af stilla
ömhet hennes själ lät höra, Nu äfven blef från hennes
läppar spord, Med ton och uttryck, som ej ges med
ord; Och Svantes hjerta lyftes i hans öra.
Svalan far med sommarn bort: Sommarn! ack, den är
så kort! Fåfängt letar jag på stranden Efter in i n
försvunna vän, Ser åt sjön och dit ined handen
Vinkar än.
Blott två moln, som följas åt, Ser jag, nästan blind
af gråt.
Svalan sjunger, när hon far. Helsar dem som stanna
qvar. Ack! jag lyssnar här förgäfves: Endast
vindens röst jag hör. Franzéns Dikter. IV.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
