Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hennes grotta, när hon sitter der. Derföre nu
vi kunne trygge vara, Om någon än förbi här skulle
fara.»
Emellertid går Svante i en trång,
An upp, än nedböjd labyrintisk gång:
Der nu ett brådjup vill lians vandring hindra,
Nu, lik en jätte, reser sig med hot
En klippa, otillgänglig för lians fot.
Ur djupa mörkret ser han plötsligt tindra
En stjernlik punkt, som växer och till slut
En underjordisk måne föreställer,,
Att icke säga sol, som uppgår röd.
Det är en brasas fjerran sedda glöd;
Ej glöd likväl, ty än dess låga sväller,
Och lyser upp för hans förtjusta syn,
En prakt, ej väntad under jordens bryn:
En prakt, lik den af ett palats som remnat.
Der pelarne hvarandra stött omkull;
Och der det ras, som jordens bäfning lemnat,
Yfs i sitt fall af marmor, bronz och gull.
Beundransvärdt är eldens, från de hundra
Olika skiftningar af malm och sten
Och vattendroppar, spridda återsken.
Men nu ej tid att detta allt beundra
Har Svante, som bestört vid brasan ser
Ett par, likt djeflar. Med en eldröd flamma
I ansigtet, som gör dess stygghet mer
Helvetiskt ryslig, stå de dör och glamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
