Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu efter S va uti1 skynden! oss, som fort. Sig
längs med väggens brutna skiffer klänger, Oeli
genom fönstret, som är äfven port, (lår ut, der
skyn blott öfver honom hänger.
Men nu, fast glad att stå på berget opp,
Han kom ur nöd i nöd. Skall han sitt lopp,
Med rop om hjelp, till klosterdalen ställa?
Men dessförinnan torde faran gälla.
Skall han ej söka upp det dyra par,
För att dem varna? Men hvad väg han tar,
År han val viss att dem på stranden finna,
Att bofvarna ej, förr än han, dem hinna?
Om qvar vid hålans gap han skulle stå,
Och hindra dem att upp i dagen gå?
Men hvad förmår han ensam mot de inånga!
I alla händelser är hans beslut,
Att förr hans hjerteblod skall rinna ut,
Än de Margreta eller Gustaf fånga.
Hvad ädel hämd, om han för honom dör!
Och att för henne dö, hans vällust gör.
Nu hör han steg och ser en man, som hastar
Och rundt omkring sig skärpta ögon kastar.
Ar det af bandet en som spejar här?
Nej, glad ser Svante att det Thorsson är.
Hvad de försport meddelande hvarandra,
Hvarann sitt råd meddela de också.
Beslutet blir, att de på stunden gå
Och se, hvar kungen och hans fästmö vandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
