Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej!» svarte Gustaf, «tyd döt icke- så:
Det är din väg från himlen ner till jorden,
Der himlablommor ströddes efter dig,
Då, att min engel bli, du kom till mig:
Ej endast min, men Sverges engel vorden,
En fridens engel! .Ta, ined nya band
Du, landets dotter, knyter thron och land.
Väl hotar nu, se’n jag de högas välde
Och ännu mer de andeligas fällde,
Allmogens uppror; snart dock hoppas jag
De stora barnen tukta med ett slag
Af fadersriset, fast jag hör de bida
En härsmakt utifrån att krossa mig,
En förstlig, kunglig, ja, en kejserlig!
Men jag är lugn, då du är på min sida.
Du, svenska qvinna,» fortfor han och log,
«Jag skall till Småland dig allena sända,
För att påminna dem, hur fordom Blända
En utländsk kung med bara qvinnor slog.
Men utan skämt: blott Sverge ett vill vara,
Ett ined sig sjelf, skall det sig nog försvara.
Och trots den oro, som beständigt än,
Hur jag det binder, söndrar det igen,
Jag dock ett helt deraf till slut skall dana,
Ett helt och fast. Och när jag fyllt min bana,
Står jag, som här, och ser från höjden ner,
Och lugn och ljus och lif och trefnad ser.»
I det de talte så, de höjden hunno, Och der den
tafla,, som de väntat, funno, Franzéns Dikter.
IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
