Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hela Vettern med dess gröna krans, Och
solen öfver den, som i det samma Gick ned och
spridde, af sin purpurflamma, Kring land och sjö
ännu en efterglans. Se, fyra landskap upp till
Omberg blicka, Och till det höga par sin hyllning
skicka. Hvad kyrkors mängd bland byar utan tal! Hur
vänligt helsa der de muntra städer! Nu hvilar ögat
i en ljusgrön dal, Och åt de trefna, som der bo,
sig gläder; Nu flyr det vilse bakom skog och berg,
I töcknigt fjerran af en gråblå färg. Här möter
Visingsö, der Kinnekulle: Och bjuder tanken, dit ej
ögat når, I annat fjerran af förflutna är.
«Sc fiskarns glada blick, då i sin julle Han kastar
in det silfverblanka fång!» Utropar fröken; och
på samma, gång Blir kungen varse seglarn, som der
dröjer, Med ena seglet mot det andra vändt. Hvad fång
han väntar, om det vore kändt Af Wasa! - Mellertid
dess byggnad röjer, Ehur’ dess manskap gömt sig under
däck, Att den från Småland är, och tvifvelsutan
Densamma nyss omtalta röfvarskutan, Som spridt
i Vetterns södra nejder skräck! Att deri förmätna
här sig visa tordes, Oväntadt var. Dock re’n
på kungens bud I Wadstena et! fartyg färdigt,
gjordes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
