Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett gammalt folk, som i sin bön till Herran
Nyss hade tänkt pil kungen och lians brud, l Fr
fönstret ser dom. «Ar det himlabud,» Så gumman
frågar, «komna för att viga Till kungens högtid in
den glada höjd, Dit med sin dyra hälft lian ämnar
stiga, Och dela med sitt folk sin kärleks fröjd?»
«Dct är de sjelfva,» gubben henne svarar: «Vår
store konung oeh hans ii.dia brud Dör stå som på
Guds borg oeh bedja Gud, Som dem sin nåd i sådan
glans förklarar.»
Då de så talte, som en himmelsk syn De skulle
sett oeh sjelfva nalkats skyn, Hölls mot de tvenne
Ijusomllöljda sälla Ett afgrundsråd, i hålan under
dem, Af Djup och L ut ko och de andra fem, Som nu
sin väg åt bergets öppning ställa.
Yid samma tid, till Svante lyckligt länd,
Hans sven blef efter hjelp till klostret sänd.
Men nu han sjelf är nära att förglömma
Den fara och den strid dem förestå,
Då han åt berget ser och ser de två.
An het än kall sin blod han känner strömma.
Att henne skåda på den ljusa höjd
I öfverjordisk glans, hvad salig fröjd!
Men ack! hon står der vid en annans sida!
Den sköna handen, var di.-n icke ruin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
