Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tills striden slöts, som lång ej kunde
vara. Snart på en prestman ocli en munk de två
Stormbitne sjömän borde kunna rå; Men en af dem
för Svante flykten tagit, Och Claudius till döds den
andra slagit. Nu af dem begge gripen på en gång, Djup
måste släppa af sitt dyra fång. På afstånd Liitke Lade
skådat striden; Men sprang sin kos, förrän den slutad
var. Ty af det manskap, Johan bådat liar, Han såg
allt flera nalkas under tiden. Nu af dem någre voro
framme re’n, Och grepo Djup, och blindo honörn se’n.
Lugn, som hans bild, med spiran trygg i handen, Står
på sin plats med stadig lijeltefot, Stod Gustaf och
af Thorsson tog emot Barett och käpp och blåste af
dem sanden, Som skulle intet händt, och såg sig om,
Hvar munken var, som till sin kung ej kom Att få det
pris, hans tapperhet förtjente.
«T)i\} lika tappre, haf min tack! men säj: Ar
han en verklig munk? Jag tror det ej. För ung
dertill, en larf han endast lånte. Han hör kanske
till något motparti: Nu från all skuld jag säger
honom fri. Och Clas, att du min kämpe skulle vara. Du
Luthers lärling, evangclii bud! .lag ser deri en
skickelse af fi-ud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
