Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MG
(diur länge varar denna psalmodia? Den måste trötta
sjelfva Sanct Maria. Det syns på bilden, hur den
ledsen står, Då den beständigt «Avc» höra får.»
Margreta drar på mun vid systerns fråga,
Och ser åt dörr’n; och då ej Svante mer,
Men i hans ställe hon en annan ser.
Förbyter hennes kind i snö sin låga.
«Gud! det är kungen sjelf.» - Han hade sport,
Att de så tidig morgonvandring gjort,
Och följde efter dem med hemlig oro.
Men nu med lugn han deras mål förnam,
Och fastän sång och prest katholska voro,
Sjelf stämd till andakt, gick han sakta fram.
Dock ljungade en blick ifrån hans öga
Från munk till munk kring hela chorets rund;
Och Svantes kåpa honom båtat föga,
Om han ej dä’n försvunnit samma stund.
Att Antikristus se i helgedomen,
Ej skulle skrämt den arma messarn mer,
Än Wasas syn. Han fällde boken ner,
Och sången fastnade så när i gommen.
Till lycka var det i detsamma slut.
Kors slog för sig hvar munk och smög sig ut.
Emellertid gick Gustaf till de andra,
Och sade: «Det är Gudstjenst blott att vandra
Till detta tempel i så tidig stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
