Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pä sina ögna giftermålsförslag.
«Min systerson är säkert hiir i dag,»
Härvid på Märtha sig hans ögon sänkte.
«Hur kär han än sin goda gudmor liar,
I går så ifrig att till Yreta fara,
Han nn helt visst Alvastra föredrar;
Och här på nytt välkommen skall han vara,
Då han en helsning från din mor oss bär,
Hvars namn så dyrbart för oss alla är.»
Vid talets slut han till sin brud sig vande, Och hon
hans huldhet med en blick erkände, Der makans ömhet
smält i dottrens var; Så syntes de det lyckligaste
par.
«0ch nu, min Svante! för att dig belöna Hvad kan
jag mer, än då jag lofvar dig En frökens hand, som
räknas bland de sköna Och näst min egen brud är kär
för mig?»
Som läsarn minnas tör, blef Svante redan
På Susenborg förledd att anse den,
Han hos Sophia såg och som han sedan
I sina tankar ofta såg igen,
För fröken Brahe. Och nu blef ej föga
Det missförståndet styrkt, då kungens öga
Vid Brahes namn på fröken Märtha föll;
Och att han henne för densamma höll,
Som kungen i de sista orden inente,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
