Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rår lian om våra hjertan? Icke mer.
Än om de fåglar, jag der flyga ser,
Och om de blommor, här på grafven knoppas.;
Då Gustaf gick, steg Thore fram och snd’: «Ers
majestät! nu blir er högtid glad. Dock blir den
det ej rätt, förrän han knäckes, Den store röfvarn!
Tänk! han ej förskräckes, Att midt på dagen öfver
Omberg gå. Väl, att sin lön Djup och de andra
få! Men denne! - att på honom bryta nacken Är ej ett
verk blott för en mästerman.»
GUSTAF.
Hvad vill du säga? Kan du mena Dacken? Så långt
går ej hans djerfhet! Skulle han Sig vågat ända
hit?
THOllE.
Högborne herre!
En best är Dacken, denne är dock värre. Jag har
försökt att brottas rned’en jag: Det är nu fem ti år
se’n, just i dag. Den nya jägarstaten i all ära, Ej
något odjur dristade så nära Till kungens hjordar,
medan i sin vård Thor Nilsson hade både jagt och
gård. En större björn jag aldrig sett än denne, Och
ungar har den, en, om icke tvenne: Närgången är dess
giupskhet destomer. Ers nåd! den är just värd ett
skott af er - Och tänk om nådig fröken fällde ungen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
