Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä ur sitt näste rusar fram b j örn innan Att det
försvara, som på inuren opp Hon stod i spetsen
tör sin käcka tropp. Blott genom lögn och svek vann
Christiern riket, Nu sörjde hon, nu först,
sin enkesorg; Hur grymt förnyad, då det röda
torg-Beviste Sturens död, då äfven liket .Refs
opp ur grafven, och ined raseri, Likt en hyen,
tyrannen bet deri! När staten så ur sjelfva hjertat
blödde, Då roptes åter: Sverige är ej mer. Ve!
sådant rop, det störtar riken ner. Af skräck för
döden mången sjukling dödde. Men Sverige lefver; ty
en man ined mod Att tro sig svensk ännu der öfrig
stod, Och ensam gick att fram till vapen kalla Från
berg och dal trofaste dannemän, Och der de finnas,
der är Sverige än. Det gamla Manhem står, och
skall ej falla, Förr’n minnet dör, att det en
Wasa haft. Det minnet blott, när riket är i fara,
Skall go åt kung och folk den hjeltekraft, Som kan
dess frihet mot en verld försvara.»
Han teg. men sade se’n: «Hur skönt, hur sällt. Om
Wasas blod med Sturens sammansmält. När från sin
fångenskap hon kom tillbaka, (. h r i s t i n a bo rt
bli G u s t a f s första maka. Dock, det är sannt,
det skulle ej gått an: Hon är hans moster, fast
sä ung som han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
