Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Hvad Claudius androg och hans gamla far. Så fördes
de af vakten i förvaring.
Okunnig än, örn hvad i kyrkan skett, Var Sten,
som sent till hvila sig begett, Och satt förnäm i
sina morgonkläder: Då Michel in med eldröd uppsyn
träder Och stolt berättar, hvilken fångst han gjort,
Och hvilken upptäckt i det tal, han sport Utaf de
fångnas egen mun på vägen.
Sten, klädd i hast, till kungen sig beger Och anger
saken, re’n förut förlägen, An mer, då Gustaf deråt
hemligt ler. De fångna in likväl befalls han föra. Dem
inför Michel kungen vill förhöra, Men främst blir
vaktanförarn Ivar spord.
«Herr Michel säger, att du hört de ord, Med hvilka
dessa kränkt min rätt och ära. Träd fram, som ärlig
inan, att vittne bära.»
(dlerr Svante sade intet,» var hans svar; »Men väl
af Thorsson och hans gamla far Jag hörde tal om Sten
och om hans enka, Hur i sin tid de voro dyra tu,
Som konung Gustaf och hans fröken nu. Thor sade ock -
o skyldigt , kan jag tänka Att som Christina än var
skön och ung, Hon bort bli maka åt vår store kunö’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
