Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Om hon ej råkat att lians moster vara.
Men Thorsson i allt fall dem ville para,
Oeh viga till och med. Dock, om jag ratt
Förstod hans mening, blott på samma sätt,
Som Davids bild och Judiths vid hvarandra
Stå här på väggen, hållande i hand
Den ena Goljaths hufvud och dem andra
Ett dylikt odjurs, dens som Juda land
Föll an, som Christiern vårt, att det förstöra.
Men Judith fick hans hufvud i sin säck.
Om fru Christina kommit åt att göra
Så med den besten, som var Sveriges skräck,
Då skulle han ej sträckt deri långa raden
Af ädla hufvu’n midt i hufvudstaden.
Men - pris ske Gud och kungen, som vi fått
Det är förbi - jag ville säga blott» -
«Nog!» sade Gustaf, när’ att låta falla Sitt höga
allvar, och ej tyst blott le. Se’n sporde han de
öfriga; och de, Hvad Ivar burit fram, bestyrkte
alla. De hade intet ord, som kronan rört, Af honom
eller af de andra hört.
Väl ville Michel än sin dikt försvara, Men Gustaf
bröt hans tal, att för de tu, Som honom frälst, sin
tacksamhet förklara. Med glad förvåning sågo alla nu
På Svante och hans vän, högtidligt rörde. Bort smög
sig Svenske, då han detta hörde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
