Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er begge jag förtror min hela själ. Jag älskar Birger,
yppa det för kungen Jag vågar ej. Men vid en annan
tvungen, Jag skulle dö.»
MÄRTHA.
Ack! om han dig förut Begärt af Gustaf, endast en
minut, Förr’n det beslöts det dumma riddarspelet! Han
har sin konungs nåd, är mycket rik, Och af en slägt
med din i anor lik. Men Gustaf har, som store män, det
felet, Att stå vid ordet, som han en gång sagt, Om än
det vore mindre öfveiiagdt. Det kan ej ske i andra mål
än dessa, För honom små. Han erfor sjelf likväl,
Fäst vid en skön men svårmodig prinsessa, Hur tungt
det bandet är, hvari ej själ Och hjerta sammanstämt.
BRIGITTA.
Kan du ej finna Ett medel, att hans nåd derom
påminna?
MÄRTHA.
Hvad säger du, Sophia? -. - Också du, Så rådig
annars, finner dig ej nu.
«Det går väl an för er, som begge veten, Hvem er
skall vinna,» föll Sophia in; «Men jag lär stå till
buds för allmänheten. Tänk, om herr Michel spelte
mig till sin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
