Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Som det vi här se fram för folket träda Och allas
ögon, allas hjertan glada. Af menskohaiid ej gjord,
ej buren är Den himmel, öfver dem sig höjer här. Ej
guld der lyser, men Guds käiicksöga: Den sol som
vänner låga såsom höga. Handklappning här ej hörs, men
bön, att Gud Välsigna må landsfadren ooli hans brud.
Med gudstjenst högtiden begyns. Så bjuder
Ej endast tidens sed, men känslans röst
I konungens, så väl som. folkets bröst.
Allt sorl har tystnat, och från höjden ljuder
Clas Thorssons stämma, lik hans anda gjord,
Som n u W a llin s, till tolk af Herrans ord.
Den lyfter upp från jorden all den stora,
Tallösa mängden, lyfter den till Gud.
Se’n stäms af henne sjelf en sång, hvars ljud
Kring land och sjö i genljud sig förlora
Der, lik en molnsky öfver vattnets bryn,
Det höga Omberg nås af seglarns syn.
Han med förundran fångar i sitt öra
Långväga toner, lika dem vi höra
Af eolsharpan, än uppstigande,
An fallande och brutna såsom de.
Ej Strömkarlns spel, ej Neckens kan det vara:
Det är en psalm! utropar seglarn rörd.
Och mins den sång, vid P>ethlehem blef hörd,
Då dit steg ned i glans en himmelsk skara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
