Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Så glädjen helgad är; och hennes bud Nu bärs kring
nejden af fanfarers ljud. lie n öppnas skranket och
på banan träder En kämpe fram med snöhvit hjelm och
fjäder: För öfrigt svart hans hela rustning är. Det
är en Natt och Dag: så här och der Bland folket
h viskas. Till den ätten hörde Den yngre Sturen
och dess vapen förde; Men Svante tänkte blott
hur sorgens natt Till glädjens dager på hans bana
gränste. Plans häst var svart, dock i dess panna satt
En morgonstjerna, och af silfver glänste Den långa
manen, och ur ögat gick, Som ur ett nattligt moln,
en ijungeldsblick.
Blå på den andras hjelm är hägervingen, Blå rustning
har den häst, som honom bär, Och blågult kors hans
sköldemärke är. Det är ju svenska färgen: gissar
ingen, Att det är Brahe? Visar icke den, Hur han
är glad att vara svensk igen?
Uppå den tredjes sköld en ros är inålad, Ifrån en
nytänd månes spets bestrålad. Är icke rosen skönhetens
symbol, Och hela könets? Det är säkert Henning. I
rosen ses lians dyrkans föremål, Hans nya riddarlif
i månans tandning. Kod som en ros hans fjäderbuske
är, Och hästen fransar af den färgen bår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
