Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Men Gustaf gläds, ej drömmande om annat,
Att begge prisen, der han ville, stannat.
Det tredje återstår: om detta är
lians önskan obestämd; ty lika kär
Är honom Birger, som hans trogne Henning.
Och ännu mer kanske, som fosterländning.
Nu är det åter gröna riddarns rätt, Att mana ut och
välja stridens sätt, Och sedan han, så väl af häst,
som klinga Bedragen blef: han nu tar det beslut Att
lita blott på sig och väljer ut, Hur föga ridderligt
det än rnå klinga, Ett sätt att strida, hvarvid gälla
blott De vapen, menskan af naturen fått.
Grip i sitt hjerta nu är dubbelt ledsen Ät denna
strid, som han ej vinna vill. Om han den vunne,
föllo honom till Den han ej älskar. Men att nu
i kretsen Af hof och folk stå tredje gången fram
Och ge sig vunnen. är en trefald skam; Och värre än
den förra blir den sista, Som ej den ursäkt har,
att inedlen brista. Han hoppas dock, att hon,
för livars behag Han offrar sig, erkänner det en dag.
Visst var det nyss en konungslig förlustning Att se,
på stolta hästar, i c u rustning Af stål och guld,
de ridderliga par;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
