Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Med stolta steg, som väl hans skepnad klädde,
Han derför fram igen på banan trädde,
«Då skenarn svek mig, tror jag blott mitt svärd,»
Han sade, och det höll i höjda handen.
Nu stod i cirkeln af den mätta sanden
Mot honom fram deri blå, hans täflan värd.
Har någon sett en mera skicklig fäktning Och mera
skon? - I ställning, steg och drag Hvad säkerhet!
Hvad vighet! Hvad behag! Det vapenspelet liknar
flöjelns fläktning, Då den af stormen s vänges af och
an. Med nöje sågs, att ingendera vann, Af alla andra,
utom af den sköna, Som höll tillreds att segraren
belöna Ett värjehäng med grön brodering prydt, Hvarpå
hon sjelf det ordet atrohet» sytt.
Till slut den gröna svänger om sin klinga,
Att slå den andras värja ur hans hand;
Men ser dervid sin egen sönderspringa,
East den är gjord i Saraceners land.
Att nu hans verktyg brast, var mot hans mening.
Nu ej om äran blott, men priset mån,
Han gick med harm och ängslan derifrån;
Dock ined den tröst, att aldrig en förening
Emellan henne, hvilkens färg han bär;
Och den, hans värja brutit, möjlig är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
