Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
«Tig, ocli varna du Din tyska gubbe, att ej sju för
tu För garnet räkna, som går åt till drällen.»
Nu mellan breda käringen och den, Som talte snabbt,
om läsarn mins dem än, En träta blef, som skulle
räckt till qvällen, Om dem ej folket trängt så när
i qvaf, I vågor upprördt likt ett stormigt liaf.
Fast Jagten hindrades af grälet mellan Thor och den
andra, som föiiiktes sällan, Så blef på Omberg dock
liksom ett skall. Då stora skaror dit begynte strömma
Från alla sidor, björnen, att sig gömma, Kröp i en
dunge utaf gran och tall; Men nu, då äfven der sig
menskor rörde, Han i ett träd ej blott sin unge dref,
Men sjelf deri för alla synlig blef.
De brottande, så snart de ropet hörde,
Och sågo björnen, grepo på en gång
Af vakten hvar sitt spjut - och med ett språng
Ur skranket och på berget upp till dungen!
Mer vig och lätt kom Birger fram förut,
I det björninnan var på marken sprungen.
((Han är förlorad,» skreks, «haii ser sitt slut!»
Men Grip stod lugn och mot det vilda djuret Höll
spjutet fram, i kraftfull hand så buret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>