Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Att vid dess anfall spetsen i dess barm Sig trängde
utan knyckning på hans arm; Dock föll hans kropp
af stöten ned i backen. På honom besten sprang; men
han om nacken Grep henne fast, och med ett väldigt
språng Tvåfota stodo begge på en gång, Och hårdt om
lifvet fattade hvarandra.
Nu blef en brottning, hvaremot den andra,
Som nyss beundrades, var blott en lek.
I armkraft riddarn ej för björnen vek,
Men för dess tänders hugg i axeln blödde:
Dock var det mest af hennes eget blod;
Ty bröstets sår göt ut en fraggig flod
Ur gapet, och hon sönk, spratt till - och dödde.
Med hjelp, om den behöfts, emellertid
Stod B rockenhus den kämpande helt nära,
Men trodde att han sårat Birgers ära,
Om han i otid stört hans vackra strid.
«Han lefver, han är frälst:» så till Brigitta De andra
ropa, som hos henne sitta, Och den i vanmakt sänkta
hålla opp. Men då hon såg det blod af honom lopp,
Föll hon tillbaka i Sophias sköte. Plan mellertid
förbands, sig klädde om, Och fram igen vid rop af
bifall kom. Det väckte hennes ögon till ett möte Med
hans, sorn sökte pris af henne blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
