Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
En vänlig nick Margreta åt dem sänder, Och gummans
svar i tårar tillrar ner. Men gubben upp åt skyn
högtidligt ser; Hvarpå de alla knäppa sina
händer.
Kung Gustaf känner sjelf den trogna Sven
Se’n riksdagen i Westerås igen.
Han, när af "Wasa spiran lades neder,
Steg, trygg af sina år och af sin heder,
Till den förtrutne fram och talte så:
«Du har ej gett dig kronan mer än lifvet,
Och får, ehur’ den dig besvära må,
Ej kasta bort, hvad dig af Gud är gifvet.
Det land du frälsat du bevara bör;
Dock icke du, Gud genom dig det gör.»
Med rörelse nu Wasa mindes detta,
Och böd den gamle fram ined vänlig nick,
Och honom lät vid kungabordet sätta.
Densamma heder Olof Tyste fick
På stadens vägnar, der han bland de främste
I handel var, i bildning den förnämste.
«Så har jag en af alla stånd till gäst,
Och en som värdigt i sitt stånd sig skickar.»
Härvid åt Erland kungens hufvud nickar.
«Men det är sant, här felas ju en prest:
Herr Jöns i dag är mera värd än gäst.»
«Min plats är ledig icke här allenast,» Föll Jöns
med brådska in, och talte ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
