Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
TJUGONDE SÅNGEN.
((Um det är sanning, att i Ömmas brunn På ljusa dagen
stjernellimmeln skådas: Så ville jag den se.»
Mar gr et as mun
Ej förr det sagt åt Gustaf, än de bådas Ocli
alla andras fötter vändas dit. Som på en trappa,
huggen ut med flit, Fast blott naturens verk, de
i en håla, Som nu af ras är tillstängd, stego ner,
Och på dess botten sågo källan stråla, Och himlen
sådan, som man honom ser, Med stjernor strödd, i klara
vinternatten. Ty natt der nere var, och gjorde skyn -
Så man förklarar denna under sy ri - Till nattlig,
då den bröts i källans vatten.
«Se!» ropte Wasa, ((känner du igen Den blida, vana:
det är Frejas stjerna, Hon ser. på dig, hon helsar
dig, min vän.»
«Ack!» svarar hon, «det ar ju solens tärna, Som,
synlig blott om morgon eller qväll, Att solen följa,
känner sig så säll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
