Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
((Vi se här,» sade Thorsson, «ordcts källa,
Som visar i sitt djup en högre verld.
Så dem, som forska utan vrång vis flärd
I sanningsdjupet, skall hon tillfredsställa.
Men nöjoms, att derur vi ösa få,
Då fram vår väg, vid dagens ljus, vi gå.»
((Apostelboken jag dig skulle visa,» Utlät sig Gustaf,
vänd till sin gemål. ((Långt är väl dit, men vi dess
mera prisa, Då vi oss trötta gått, vårt middagsmål.»
De gingo, och en hjort med grenig panna
Dem mötte, följd af hela skocken snart.
Att se på dem, som dem bese, de stanna,
En skog af horn! Men straxt, ined vindens fart,
(En präktig syn, som ögat knappt kan hinna!)
De fly, på en gång alla, och försvinna.
Dock längst i skogen, der sig Thore ställt, Att af ett
masteträd, som nyss var fäldt, Med harm deröfver,
längd och tjocklek mäta, Till honom kom, som till
en gammal vän, En kronhjort, slickade hans hand,
och se’n Af trädets laf i ro begynte äta.
«Hvad gny i luften! Se der skrämdes opp En kull
af hjerpar! Ack! de små, soin göra Ett sådant
buller, hvar gång de sig röra. Så sakta deremot ur
ekens topp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
