Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
Törhända läsarn mins, hur Axels maka
Jöns med sig in i labyrinten tvang;
Och då han der sig andetruten sprang,
I hopp att någon sällsynt frukt få smaka,
Förtretad blef, att blott en lager se;
Och huru hon, att på hans köld sig hämna,
Beslöt sitt rara träd åt kungen ge.
Dertill sitt bifall Axel måste lemna;
Och då han sjelf, att fria sig ifrån
Det sken af skuld, på honom föll, var mån,
Dock ej på hofvet ville synlig vara,
Lät han sin dotter nu till festen fara:
Ej såsom fröken, men som en sylfid,
Sänd till det höga par, att ej blott frid
Ifrån Lycksalighetens ö dem bära,
Men bringa sjelfva ön till deras strand.
Till stranden nu den nalkas redan nära; Men hvilken
harm! Den kan ej taga land. Ej fins i väggen af
den höga hällen Tillgänglig plats mer än på tvenne
ställen: Yid Ömmas port, som in i hålan bär, Och
Stocke-lycke, som förbi re’n är. Den förras mörka gång
förskräcker E lör a: Hon skulle ock dervid sin plan
förlora. Det andra deremot befrämjar den: Bäst är,
att dit hon vänder om igen.
Bland alla Ombergs gröna ängar grönast, Behaglig
genom bäckars glada språng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
