Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Och skuggrikt lugn och utsigt, pä en gäng
Ät sjön och berget, der de synas skönast, År
Stocke-lycke, der nu steg i hamn Den hulda Flora,
värdig detta namn; Ty Floras park med sig i land
hon förde, Af rosor, liljor, nejlikor en mängd,
Och blomsterbuskar, som i denna ängd Man aldrig
såg förut, ej nämnas hörde. Dock skönare än allt
det sköna var Fyrväpplingen af fröknar, som från
stranden Nu gingo upp och buro, ej blott handen,
Men famnen full af blommor en och hvar.
Högst upp i fonden stod en rödgrå klippa, Romantiskt
skuggad af en åldrig tall, Och öfver sig lät
ner i dalen slippa En vattenstråles prasslande
kristall. Derunder af en sal med blommig matta Och
gröna pelarhvarf en likhet var. Och nu, med allt det
löfvcrk båten bar, Utländska växter bli derinne satta
I smakfull ordning. Se det trädet der, Hvad stora
fjäderlika blad det bär! Här gyllne frukt i samma
krona lyser, Som silfverblommor än i .knoppning
hyser.
När allt var färdigt och en vink derom Margreta fick,
hon dit med kungen kom. Af tvenne Dygder till en
thron de fördes: Vishetens sinnebild Sophia bar,
Franzéns Dikter. IV.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
