Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Maria liknar, då att himlen nå
Hon bärs af englar, redan lyft från jorden.
«Det är din maka, Olof Tyste, ja! Min blick på
henne kan sig ej bedra. Hvad härlig husmor är af
nunnan vorden!» Utropte Gustaf; «jag lyckönskar dig,
Som både man och far.»
«Den lyckan mig
Ers majestät har skänkt!» han lifligt svarar Och
vördnadsfullt sin tacksamhet förklarar.
Nu af M a r g r e t a kungen veta får,
Att skåderätten, som på bordet står,
Är ej blott skänkt, men bakad af Helena.
Det är ett kungligt slott, hvars grundsten bär
Wadstena vapen. Wasas ofvan är,
Lyft af två bilder: Friheten, den ena,
Har jemte bibeln i sin högra hand
En handelsflagga, lossad ur sitt band.
Den andra Svea är: ett lejon leker
Vid hennes fot och hon dess hufvud smeker.
Då var den bilden ej förnött ännu,
Och i en tid af ännu öfrig brytning,
Då ännu spordes Götha lejons rytning,
Den sade mer, än hvad den säger nu.
^Jag ser min tanke bildad här på bordet,» Så vänd
åt Tyste konungen tar ordet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
