Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Och sina höga tankesätt förklarat, Han säger så:
«At trenne andra par Vi hvart sin skål till en
förening egna, Som hela riket jemte oss skall fägna.»
Härvid en rysning öfver Svante går,
Och kalla svetten droppar från hans panna.
Också hos Birger och Br i gitta slår
Af ångest hjertat, hotande att stanna;
Men när de höra hvar sin käras namn
Med sitt förenadt: hvem kan glädjen måla,
Hvaraf de sälla parens ögon stråla?
Som när ur grafven står en vaknad hamn
Förklarad upp och på den engel skådar,
Hvars glada röst till himlen honom bådar,
Så Svante nu på den han älskar ser,
Ej viss om han på jorden lefver mer.
En cngla-klang han hör i namnet Märtha,
Då det om henne nämns, som har hans hjerta.
Till slut för Henning och Sophia töms
En skål, hvarvid hans ridderskap ej glöms.
Tyst! hvilken sång till kungabordet når
Från kronan af en ek, som nära står!
Hvad fåglar, nej, hvad englar, som der sjunga!
De späda rösters fromma böneljud
För alla paren stiga upp till Gud.
Hvem är den modren, den ännu så unga, Som, i en krans
af fem så sota små,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
