Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som oss besöka. Vi behöfva alla Påminnas om den
färd oss förestår, Lik seglarns der, som Ögat mer ej
når, Bakom de böljors skum, kring honom svalla. Dock
han, hur långt han far, kan vända om; Men från det
hafvet ingen återkom, Dit vi, hvar en, med tidens flod
försvinna. O! må vi blott den rätta hamnen hinna.»
«Du tror den finns, fast fjerran för oss skymd;
Du tänker dig i evighetens rymd
En annan verld, ej mindre viss än denna,
Fast vi den andra ej det minsta känna?»
Med eftertryck på orden, talte så
Den äldre af de obekanta två.
På honom häpen priorn ser och svarar: «Bevare Gud
min återlösta själ Att derom tvifla!» -
"Den är dold likväl
Och obegriplig, hur man den förklarar,» Invände gästen
åter.
"Salige Dock äro de, som tro, fast de ej se.»
«Jag väntade det svaret; och det gäller Ej endast
om den verld, som andlig är Och evig, men om ting
som jorden bär. Hur ofta snillets säkra blick dem
ställer, Förrän de ses, på sina vissa rum: Der otron
se’n dem finner, och blir stum. Så finner hon en dag,
att i det hafvet, Dit solen nu går ned, ett land är
gömdt, Ej, såsom Plato med de gamla drömt Och mänga
sedan, i dess djup begrafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
