Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andra äldre, dock af är ej tung, Som tram åt
Palos ämna sig till natten.
"Välkomne! hvilen er sä länge här l försaln»,
svarar han som nyckeln bär, Deraf så salig, som
om denne kunde Upplåta himlen, och en ledning dit
Ej sällan fann, af priorns fromma nit, Den arme,
som han aftonbröd förunde.
Det brutna tungomålet hos de två Dem såsom främlingar
i landet röjer; Och deras uppsyn, fast till fots de
gä, I ringa drägt, dem Öfver hopen höjer.
«Undfägna dem, låt dem förfriska sig,»
Ar priorns svar. «Dock nej, som Spaniens gäster,
Ej klostrets endast, bjud dem in till mig.»
Perez’ uppmärksamhet det genast fäster,
Då han den ena ser med silfverhår
En yngling likna, och den andras panna
Af djup begrundning redan visa spår,
Som under gyllne lockar sällan stanna.
Föröfrigt deras hy, fast brynt af sjön,
Ar ljus mot den, som solen brännt i Söder.
Lik bergets skrefva, som förvarar snön,
Fast re’n af sommarns rosor dalen glöder,
Ar deras panna, och hos begge två
De klara ögon blicka nordiskt blå.
Med vin och vatten heta törsten svala, Perez dem böd,
och se’n begynte tala.
«Vi ha en utsigt här, som passar väl För oss i
klostret, och for dem jemväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
